Vi har inte pratat om barn rent ut så himla mycket, men vi vet att båda vill och i tysthet längtar vi. Jag själv tycker nästan det känns bättre för jag vill inte sitta och diskutera en massa frågor som "varför går det inte för oss" "vem är det fel på, dig eller mig" Ja ni förstår.
Men häromdagen diskutera vi lite om allt möjligt och kom bara in på det helt plötsligt, och vi pratade om hur gärna vi ville ha barn osv. och allting känns så bra och så rätt, så varför går det inte? (en evig fråga)
Ja frågorna är många men svaren få, men jag har bestämt mig för att det ska gå minst ett år innan jag går och kollar mig, både för min egen del och min sambo, låter det rimligt eller är jag puckad som tänker korkat?